Jag snubblar över en trailer, en demo, via en vän på Facebook.
Den handlar om roboten Kara som blir medveten om sig själv medan hon monteras ihop. Trots att den är snygg lämnar den mig ändå med en offantlig känsla av alienering. Jag konsumerar sci-fi, fantasy och skräck. Jag är så inte den tänkta målgruppen för den här filmen.
När det här företaget väljer att hitta på en liten historia om AI för att visa hur snygga spel de kan göra nuförtiden, vad är då deras framtidsvision?
En robot i stöpt kvinnoform som "kan tala 600 språk, ta hand om dina barn och dit hushåll och var helt tillgänglig sexuellt".
Känns det som ett värdigt användningsområde för en så fantastisk robot? Visst, den kan tala 600 språk och är en extremt komplex maskin! Det självklara användningsområdet är ändå att forma en som den perfekta kvinnokroppen och tillverka en hushållsrobot som är sexuellt tillgänglig.
Jag vet inte om det där tillägget, som roboten upprepar på franska och tyska, är till för att vi ska sympatisera mer med hennes kommande slaveri. Men jag hade klarat mig utan det. Jag hade kunnat ta till mig historien om robotarna som säljs som dyra lyxvaror utan att behöva det tillägget.
Det tillägget tillsammans med hur obehagligt det är när roboten säger något som avslöjar att hon tänker och speakerrösten kommenderar maskinen att plocka isär henne igen eftersom det är fel på hårdvaran i en robot som kan tänka blir nästan plågsam. Hon bönar och ber om att få leva och lovar att inte ställa till med besvär, att inte bråka och inte tänka.
Varför är den ultimata scif-fi-framtidsdrömmen detta? Att göra robotkvinnor som inte lider av allt det riktiga kvinnor de senaste hundra åren kämpat för att förändra? Man kan inte längre vänta sig att riktiga kvinnor sköter allt hushållsarbete, tar hand om barnen, inte arbetar, lyder och ständigt är sexuellt tillgänglig, så då skapar man sig drömkvinnan i robotform som tillhandahåller allt detta. Man frågar sig: i den här framtidsvisionen, vems behov är de här robotarna till för att tillfredställa? För uppenbarligen är det inte en könlös hushållsrobot som är till för familjer, med tanke på att det också är e sexleksak.
Hela filmen är så dränkt i att det är en manlig betraktare som ska tilltalas, som är tänkt köpare, att jag känner mig obehagligt mycket i robotens skor.
Och det gör mig så jävla ledsen och arg för att det här är framtidsdrömmen säger mer än man skulle önska om synen på kvinnor idag.
Jag är så jävla trött på att leva som kvinna på det här sättet, som ständigt sexualiserad varelse. Jag är så trött på att vad jag än är, hur smart jag än är, så är frågan alltid om jag är tillräckligt tillgänglig som sexuellt objekt att betrakta och hur tillgänglig jag är sexuellt för denna betraktare. Jag är liksom aldrig kund, konsument i första hand. Jag är alltid lite mer just en vara som ska förpackas och presenteras och sälja bra. Som kvinna står jag lite för nära att stå i robotens skor i det här klippet för att det ska passera helt obemärkt.
Men det är inte DET som gör mig allra argast. Det som gör mig allra argast är alla kommentarer demon fått på internet och hur kritiken av den bemöts.
Här är de vanligaste försvaren av perspektivet i demon sammanfattade:
1) Det här är inte ett forum för politiskt ställningstagande och det är inte ett riktigt utkast till en film, det här är bara en teknisk demo, därför behöver man inte alls bry sig om innehållet.
Jo, det behöver man visst, eftersom man använder den för att locka nya kunder till företaget genom att visa hur snygga spel man kommer att kunna göra. Då är min fråga: vill inte spelföretag expandera och skaffa sig fler och fler spelare? Istället för att pressa gränserna lite ibland och göra spel som överskrider en del gamla normer, befäster en del nya och skulle man kunna anstränga sig för att dra fler olika sorters människor till sina spel genom att inte låta allt filtreras genom vita straighta mäns verklighetsuppfattning. Och tänk, detta att "det här är inte politiskt" alltid är ett återkommande sätt att försöka avsluta en diskussion när man ifrågasätter en norm. Varken kommentarerna i forumet eller perspektivet i filmen är unikt eller nytt för den här diskussionen, men det blir liksom extra vrickat när en massa sci fi-fans fanatiskt försvarar varför man inte kan ha en sci-fi syn på just könsroller och kvinnor. Det vore som sagt var roligt om man någon gång kände att de här företagen såg en som en potentiell kund, inte bara ett dragplåster för andra kunder att fantisera om.
2) Sex säljer och den här demon presenterar ingen ny verklighet eller vision, den spelar bara på uppfattningar som redan finns i samhället och skaparna har inget ansvar för vilka värderingar som redan finns i samhället. Män som lever i det här samhället har framförallt inget ansvar för hur kvinnor ständigt framställs som sexuella objekt att bruka i kulturen de konsumerar. En verklig produkt inom det här fältet skulle sannolikt se ut precis såhär och det är inte företagets fel.
Och när man skriver manus till scifi, vare sig det är spel eller film, så är det inte ett problem att man inte kan utveckla spelets verklighet det minsta lilla bortom vår samtid på den här punkten? Snälla bespara mig argumenten om att det är ett porträtt av en framtida dystopi och att vi som tittare/spelare ska sympatisera med roboten som uppvisar tankeförmåga men ändå döms till ett liv i slaveri. Varför måste dessa framtida dystopier alltid kläs i samma sexistiska skit? Varför kan en framtidsvision aldrig innehålla mindre sexism än vår samtid, varför går just objektifierandet och sexualiserandet av kvinnor aldrig att fantisera bort? Är verkligen den generelle sci-fi-konsumenten så fantasilös att gränsen går redan där? Den här roboten hade inte behövt vara varken kvinna eller sexleksak för att visionen om att bli såld som slav skulle vara obehaglig nog.
3) Det finns inga mönster eller strukturer som sexualiserar kvinnor i samället, därför är den här demon oviktig att betrakta som en del av ett mönster eller struktur och kan inte diskuteras utifrån några sådana kriterier, eftersom de inte finns.
För vi är alla bara fria små stjärnskott som planlöst flyter omkring i universum och om vi blir illa berörda av den här filmen så är det för att vi väljer att bli det! Precis som vi väljer att ta illa upp när män väljer att sexualisera oss i det offentliga rummet genom att tafsa eller skrämmas. Vi bara väljer att ta illa upp, vi kan låta bli att reagera så. Ja, och vadå, vara lydiga små robotar eller? Att ett företag valt att visa en AI som är en glorifirierad hemmafruslav som använder sin enorma intelligens till att passa barn och vara sexuellt tillgänglig och säljs iförd endast underkläder för att locka kunder har ABSOLUT INGENTING att göra med gängse uppfattningar om kvinnor idag. Framförallt står det alltid företag fritt att sexualisera kvinnor men på något underligt sätt står det aldrig kvinnor lika fritt att kritisera detta.
Det verkar så härligt och trevligt att få vara en sådan där fri människa!
Det verkar så härligt att få glida in i diskussioner och säga till kvinnor som protesterar mot vissa typer av kvinnoporträtt inom ett område de konsumerar att de har fel när de känner eller tänker saker om dessa porträtt.
Det måste vara skönt att aldrig vara den som främst är sexualiserad kropp för skapare av kultur man konsumerar och behöva förhålla sig till det.
Det måste vara så jävla jävla skönt att slippa vara en kvinna i dagens samhälle och jag hoppas att ni tar vara på och njuter av det, alla ni unika små opåverkade, opolitiska snöflingor där ute!
Topics
BEST OF BLOGGEN
black minimalistic witch
Brinna I Gehenna
Chez Aspudden
dinosaurier
feminism
ha ha ha
intelligensreserven
It's my party and I'll cry if I want to
Killar Smink Disco
material girl
metadebatt
mode
modeblögg
Monster
musik
out and about
patriarkatet rides again
politik
polyvore
popkultur
praktmiffon
prata om det
rövhattar
s e x
SUBBKULTUR
the internetz
the mad hatters tea party
Verklighetens Folk
VET HUT
Wont SOMEONE think of the CHILDREN?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Det här är ju väldigt intressant med tanke på att sf har varit en av de stora genrerna med feministisk litteratur. Här har författarna obegränsade möjligheter att problematisera allt det som ses som norm i vårt samhälle. För den som vill veta mer om det rekommenderas:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tiptree_Award Dessutom kan liknande saker, självmedvetna, artificiella, varelser som är sexualiserade porträtteras på ifrågasättande sätt som i t.ex. Dollhouse. För mig handlar det här om slapp respektive smart kultur. Den som vägrar inse att all kultur är en del av ett större sammanhang ser inte längre än näsan räcker.
Det sorgliga är att jag tycker det här blir alltmer vanligt, de kvinnoroller som fanns i sf-filmer på sena 70-talet samt 80-talet (ex: Ripley i Alien, Lindsey i The abyss) skulle aldrig finnas i en modern film. Kanske har vi spektakelfilmerna att tacka för det då de måste dra in enorma summor för att gå ihop.
Jag håller med, jag såg också den här filmen och var från börjar väldigt intresserad och pepp. Jag älskar robotar, SF och framtidstänk. Himla tråkigt att det skulle vara en så tråkig sexistisk underton!
Post a Comment